hatkärlek
Jag har börjat att riktigt hata min lägenhet. Bara längtar till jag ska få flytta härifrån och börja om lite på nytt. Spelar ingen roll vart. Det är så jävla litet, tråkigt och fult. Speciellt nu när jag möblerade om senast. Allt ligger bara huller om buller, och det känns inte som om jag har koll på något alls.
Saknar att bo hemma, släppa ha allt ansvar. Även om det bara handlar om småsaker, jag betalar ju liksom inte ens hyran själv, jag jobbar inte, jag får pengar till mat och annat och jag klarar mig jätte bra på det. Men det handlar inte om pengar. Det handlar om pyttesmå grejer, som att diska, städa, handla, ha ordning. Men också om större saker. Här är det ingen som har koll på mig, jag måste ta hand om mig själv, passa på mig själv. Även om jag har föräldrar som bor 2 timmar bort som jag i stort sett pratar med nästan varje dag, så blir det ändå en annan grej. Jag saknar tryggheten.
Jag vet inte. Jag kanske inte riktigt var redo? Även om jag är en ensamvarg och oftast njuter av att vara ensam.
Saknar att bo hemma, släppa ha allt ansvar. Även om det bara handlar om småsaker, jag betalar ju liksom inte ens hyran själv, jag jobbar inte, jag får pengar till mat och annat och jag klarar mig jätte bra på det. Men det handlar inte om pengar. Det handlar om pyttesmå grejer, som att diska, städa, handla, ha ordning. Men också om större saker. Här är det ingen som har koll på mig, jag måste ta hand om mig själv, passa på mig själv. Även om jag har föräldrar som bor 2 timmar bort som jag i stort sett pratar med nästan varje dag, så blir det ändå en annan grej. Jag saknar tryggheten.
Jag vet inte. Jag kanske inte riktigt var redo? Även om jag är en ensamvarg och oftast njuter av att vara ensam.
Det är någon slags hatkärlek. När jag är hemma, vill jag bara hit. Och när jag är här, vill jag bara hem.
So, what to do?
Kommentarer
Trackback
