lineyney

så ovärt, alltihopa
så ovärt att diska, när disken ändå växer tillbaka på en dag. så ovärt att äta när man ändå blir hungrig igen 3 timmar senare. så ovärt att vakna, när man ändå har skitsvårt att somna igen på kvällen. så ovärt att kämpa när man ändå inte får något ut av det.
så ovärt att uppleva, när man måste stå ut med att aldrig få göra det igen.
bara minnas.

fast allt känns mycket bättre nu. utan dig.
du har gjort mig ont så det räcker.
nu är det min tur.

---

enough with the sadness. jag har mitt eget lyckopiller, min optimism. vilket faktiskt måste vara min starkaste egenskap! men det betyder inte att jag inte har pessimistiska stunder, för trust me, det har jag.
men om man tittar lite på ena sidan utav min släkt, så är det nog jävligt tur att jag har den där optimismen.
annars skulle det gått himla galet.

faktum är att mitt självförtoende har tagit steg framåt.
samtidigt som självkänslan har sjunkit.

men aja! vem bryr sig egentligen om hundra år. jag tar en dag i taget från och med nu!



dålig bild på min lägenhet. hittade inte usb kabeln, så var tvungen att mmsa in den på bdb.
iallafall, så måste jag flytta. senast den 2 augusti.
och väntetiden på en ny lägenhet är omkring ett år.
godnatt.